Tidigare ikväll, så hade det nog kunnat bli snespel så det stänkte om det. Jag fick hem min TV idag, men när jag väl fixat den avbitna elsladden insåg jag att fjärrkontrollen var spårlöst borta! Jag letade metodiskt igenom varenda lite skrymsle i lägenheten, och sedan vinden utan att lyckas. Under en av mina sökningar blir Rydström utvisad då Kalmar leder med 1-0, och lagom tills att jag satt mig ned framför min lilla frukost TV, så blir det 1-1. Sen 2-1 till Trelleborg. Slutsignalen ljuder, och jag är helt galet irriterad och tänker ta cykeln och glida bort till Expert och finna en universalfjärrkontroll.

När jag kommer ner till platsen där min cykel alltid står, och jag inser med detsamma att den står kvar nere vid buss-stationen. Arg som ett bi vandrar jag ner till bussstationen, för att cykla så att svetten rann - Ner till expert på bergvik och dona en ny fjärrkontroll. Motvind och svinkallt var det också, och jag trampade att benen gjorde ont, men jag var helt galet irriterad, dels på fjärrkontrollen, men främst på Henrik Rydström som ska gå och ta ett vansinnigt rött kort.

Men jag fick tag på en dosa där borta, så nu har jag fått fart på min TV. Även om det inte går att byta plats på kanalerna...

Förresten, tack Mona för hjälpen med TV:n! :)

Sitter här och slöar medans hon nattar sin son, vilket verkar ta lite tid en kväll som denna. Så vi får se när hon kommer tillbaka. Jag befinner mig alltså i molkom nu i helgen, där jag bor hos min kära faster. Det är rätt skönt att komma hemifrån, då jag är ruskigt nervös inför svaret på om jag får jobbet eller inte. Jag hade nog blivit tokig hemma skulle jag tro, och inte vetat vart jag skulle ta vägen! Nu låter det som att Anna är på gång tillbaka.

Hej då bloggen, vi ses imorrn!

Anställningsintervjun är till ända. Jag var så galet nervös att jag tvingades till något av en synd. Jag köpte ett paket ciggaretter, det gick liksom av bara farten. Men jag tyckte själv att jag lyckades bra på själva intervjun, och jag tror inte de såg ett spår av nervösitet, för jag pratade på lungt och sansat, och kom med bra tankar och reflektioner. Ställde mycket frågor, och svarade på ett bra och uttömmande sätt. Så själv intervjun kan ha gått bra.

Värre var det med kunskapstestet! 5 sidor med till och från galet jobbiga frågor, allt ifrån datorer till batterier och ellära. Hade jag inte pluggat stenhårt från klockan 4 till 10 imorse, så hade jag torskat rejält. Nu blev det på sin höjd halvbra, och jag förstår inte hur det är meningen att människor ska kunna allt det där. Ja, min kära vän Juckpuck hade väl skrivit så att pennan glödde, men han är inte mänsklig. Jag har nog aldrig känt mig så dum som idag!

Men visst, det var bara två frågor jag inte svarade på. Men frågan är om jag ens var i närheten av att ha rätt på de övriga som jag trots allt kladdade ner ett svar på. Kära nån.

På Måndag eller eventuellt Tisdag faller domen. Vara eller att icke vara, det är frågan.

Nu är det dags att kila vidare till KFG igen också, sen Molkom i helgen. Nu händer det minsann grejer i Herr Nenséns liv.

Det var allt jag tillät mig att få inatt, då jag är tvungen att läsa på om kjell & Companys produkter inför intervjun, och således gick jag upp redan vid 4 imorse. Men jag är ändå tämligen pigg och alert, trots viss folköls konsumtion för att lindra den bittra förlusten mot Feyenoord. Så just nu sitter jag med min laptop i knät, och dricker morgonens första sats med kaffe ur muggen jag fick av Malaysiskan. Det är betydligt större än mina andra, vilket leder till att jag kan inta ännu mer koffein på morgonen. Perfekt!

Jag antar att jag inte lär mig särskilt mycket om olika batterier, acsesspunkter och övervakningskameror, när jag sitter och författar ett trött inlägg här på bloggen. Så vi hörs senare, förmodligen en sväng efter intervjun.

NERVÖS!

I will dedicate this blogpost to you Diana. So you don't have to use the google laguage-tool, i will try to write this in English. I just recived an extremly sweet package from Malaysia this afternoon, containing a Korean series called "My girl", a Coffee-mug with "Life without caffeine - I don't think so" (she knows me soo well already!) and a travelers guide to the province she grew up in, Kelantan. And everything with a lovely fragrence of citrus, if i'm not deceiving my self. So incredibly sweet.

This truly made my day! Terima Kasih, Diana! And i hope you you read this when you are back in Kuala Lumpur, after celebrating Hari Raya.

Det är ju helt galet, man säger ju att en olycka aldrig kommer ensam. Det samma tycks gälla för motsatsen också! Dagen börjar med att jag är pigg och alert alldeles från första stund på morgonen, jag var till och med uppe och kikade på datorn vid 4-tiden imorse innan jag kröp till kojs igen.

• Jag är supertaggad inför anställningsintervjun imorgon!
• Jag fick precis ett paket från Malaysia som jag ska hämta ut strax
• Jag fick ett sms från Expert om att min bärbara dator är färdig att hämtas ut.
• Ikväll är det Kalmar FF - Feyenoord

Det är bara 4 snabba exempel på hur galet bra denna dagen känns. Nu ska jag snart till psykologen för de sista testerna av min lilla hjärna, och min mentala hälsa.

Hasta luego.

Jag vill börja dagen med att förundras över vad folk söker på, om de hamnar här från google. Det är alla möjliga och omöjliga saker som min blogg ska ha svaret på.

• "kapslat in" blåmärke muskel
• tullholmen+blogg
• Malmoe
• Kryper i skinnet, trycker
• Fyllekort
• Vill du ha fred, rusta för krig (3 gånger)
• Kjell o company
• Vickningschips
• izzzy blogg (3 gånger)
• fylla
• Dillskruvar
• Hur man trimmar en permobil 
• Aftonblaskan
• Undvika praktik
• Godmorgon blogg
• skiktröntgen buk
• Vem uppfann tyngdlagen
• febriga ögon 38 i feber
• grek bögön
• dragspelstämmor
• blogg kul
• Biltema+spindlar
• vidareförsäljningsklausul bosman
• djurgården
• Emin Nouri succe

Detta är bara sedan den 20 september, alltså mindre än två veckor. Det finns så otroligt mycket mer som jag inte orkar gå igenom, då loggarna är så fruktansvärt långa. Men "hur man trimmar en permobil" tillsammans med "Grek bögön" är ju nästan de roligaste! Man börjar ju fundera på vad de har för avsikter. Egentligen...

Det känns praktiskt taget som att man har gått och blivit munk, eller i alla fall gått i celibat - mer eller mindre frivilligt till en början. Men nu börjar det faktiskt bli lite jobbigt, och märkliga drömmar alla möjliga och omöjliga personer retar mig om nätterna. I vissa fall vaknar man lättad över att det trots allt var en dröm, och i andra fall förbannar man det faktum att man vaknat. Men faktum kvarstår, att det skulle vara trevligare att kunna praktisera det hela utanför mitt röriga huvud.

Men det som retar mig är att jag tycks ha förlorat stinget, och jag har väl egentligen inte behövt anstränga mig för att få till det tidigare, utan det har helt enkelt kommit tillfällen lite då och då, som man bara behövde nappa på - och sedan vips, så var det bra med saken. Men nu tror jag att jag har glömt bort hur man får en quinna att falla som en fura. Istället sitter jag här i lägenheten alldeles för mig själv, och pillar bort navel-luddet, utan bygger ölburkspyramider under köksbordet, samtidigt som jag spekulerar i hurvida jag ska ägna kvällen åt att se på TV, eller sitta och stirra mig blind på en datorskärm.

Det kanske dags för mig att släppa på alla tyglar - och låta den Nensénska besten som jag hållt inom mig den senaste tiden löpa fritt, och se till att inte en enda myndig quinna går säker.

Nu får det vara nog!

Puss, kram och petting

Vissa dagar är man så märkligt uttråkad, och försöker desperat hitta någon form av sysselsättning. Idag är en sådan dag, där frustrationen över brist på saker att göra når oanade proportioner. För allt är diskat, och lägenheten är i princip så välstädad som det går. Vad gör man då?

• Jo, man kan ju till exempel prova sina nya byxor, stryka en skjorta, samt damma av en gammal slips. För att sedan ta bilder av sig själv välklädd och jätteglad.
• Eller så kan man ju måla fula gubbar på ett papper.

Men vad gör man sedan när allt det är gjort, och arbetslösheten åter ligger skaver själen. Jo, man kan ju skriva ett blogginlägg om sina kval, och givetvis bjuda på resultatet av de kreativa sätten att roa sig själv en tisdagförmiddag. Så, titta och njut!

 

Efter Kalmars magnifika seger mot Ellos igår, så är jag på ett ypperligt humör. Att vi dessutom kommer få möta Feyenoord igen om ett par dagar är ju helt underbart. Denna enormt viktiga del av säsongen har varit lite upp och ner, seger mot Feyenoord och Elfsborg, samtidigt som vi torskat i Cup-finalen och sedan i allsvenskan mot Henkeborg. Visst, det var inte full pott och en seger i cup-finalen hade ju helt klart varit väldigt skönt. Men å andra sidan så kan vi ju räkna med en plats i nästa års UEFA cup i vilket fall som helst. Därför känns de andra matcherna naturligt nog mer högprioriterade. 

Inte heller idag har jag författat inlägg i samma takt som ni blivit bortskämda med. Istället så har jag roat mig med att försöka roa David den korta, som av en händelse vaknade i min soffa, och begav sig hem först för en timme sedan. Det har varit en helt galet slapp dag, med TV tittande och - hör och häpna - Risk-spelande. Min kombatant hade någon gång i tidernas begynnelse spelat Risk, men var i princip en nybörjare. I första omgången fick jag bita i gräset, och se mig obönhörligt utrotad från planetens yta, och mina svarta arméer föll som furor inför Davids massiva Grön-Gula anfall.

Först i andra matchen oss emellan lyckades jag återställa maktbalansen i universum, och fullkomligt krossade den skäggiga mannen. Mina arméer svepte först från Australien uppåt centralasien samtidigt som Davids vildsinta anfall i de norra delarna av Afrika och sydamerika nådde sitt klimax. Detta uppenbara brott mot folkrätten och de lila neutrala staterna kunde jag inte som en svart armé acceptera, utan rustade en armé baserad på den Iberiska halvön, som i ett enda svep krossade de grön-gula bestarna i Nordafrika. Där startade ett mycket blodigt krig som kostade många grön-gula och svarta arméers liv, men som till slut började falla i händerna på de Svarta.

När då de Grön-gula börjat inse att slaget om afrika var förlorat, och de dessutom fick utså envist hamrande amfibiska anfall från Nordafrika till Brasilien, började de omgruppera och rusta i det Asien som jag tidigare lämnat åt sitt öde då det afrikanska folket frihet stod på spel. Mina ställningar i sydostasien fick utså ett rent maniskt utnötningskrig från det Grön-gula Kina, utan att det egentligen skedde några dramatiska förändringar.

Samtidigt avancerade David på alla fronter i Asien, och hade efter sina offensiver flera gånger herravälde över kontinenten, men lämnade Afrika och Sydamerika i det närmaste oförsvarade. Då jag fick kraftiga och oväntade förstärkningar två gånger i rad, lyckades jag i ett svep befria de två kontinenterna i syd, och kontrollerade nu i princip hela södra halvklotet. Maktbalansen rubbades i de svartas favör, och de gröngula fick se sig besegrade på alla fronter och flydde sedan i ett sista desperat försök till det i det närmaste orörda Nordamerika. David den korta lyckades snabbt inta hela den i princip oförsvarade kontinenten, men misslyckades med sin landstigning på det Svart-kontrollerade Island. Något som skulle visa sig vara fatalt.

Då de grön-gula återigen flydde från sina tidigare basområden som en svärm gräshoppor, omorganiserade jag min stratergi och riktade ett hårt angrepp på Europa som föll omedelbart, och från Island ett angrepp på Grönland - som förhindrade David från att inkassera välbehövliga förstärkningar. Även i centralasien avancerade jag snabbt genom de krigströtta länderna, samtidigt som de grön-gula arméerna försvann snabbare än ett socialbidrag en fredagkväll.

Med enbart några få områden i Asien och ett tämligen tomt Nordamerika, tog till slut David den korta sitt förnuft till fånga och kapitulerade ovillkorligen. En skön revansch från den tidigare förnedringen.

---

2-1 24 17 3 4 57 26

Kalmar FF - Elfsborg 2-1

Kalmar FF
24 spelade matcher
17 segrar
3 oavgjorda
4 förluster
57 gjorda mål
26 insläppta.

Så jävla skönt, och livet känns så mycket lättare än efter den bittra förlusten mot Henkeborg.

Ja, för att ni ska få en inblick i hur jag lever, så tog jag några bilder på min om-möblerade lägenhet. Håll till godo!

Vardagsrummet



Köket/sovrum


(klicka på bilderna för att förstora)

Jag vaknade senare än vad som varit vanligt på sistone, och klockan hade passerat halv tio när jag bestämde mig för att påbörja dagen. Det var en sån dag då allt plötsligt kändes bra, det är svårt att beskriva känslan, men det var som att allt äntligen började stämma. Alla problem och bekymmer kändes plötsligt väldigt avlägsna, och jag har en sällan skådad energi idag.

Jag bryggde en kanna kaffe, som vanligt, och innan jag ens druckit upp allt hade jag börjat smida planer över vad jag skulle ta mig för idag. Det första projektet som tog form under morgonens filosoferande var att jag skulle plocka ner det svarta vardagsrumsbordet som fått stå på vinden i två år pga att jag aldrig tagit mig för att skaffa nya skruvar, så att jag kunde montera ihop det. Men faktum är att det bordet är ljusår snyggare och mer praktiskt än den träfärgat lama ursäkten till bord som fått pryda vardagsrummet dessa år. Jag tittade lite på bordskivan och benen, tog ett ögonmått och svepte den sista slurken av kaffet i en enda manlig rörelse, för att sedan glatt cykla ner till stan. Där var det ju givetvis männens motsvarighet till quinnfolkets IKEA som jag förärade med mitt celebra närvaro. Clas Ohlson.

Jag kände hur min manlighet växte i takt med att jag kom närmare skruv-hyllan, och då jag efter visst funderande och ögonmåttande tog tag i en påse skruvar, kände jag testosteronet pumpa. Men för att dämpa denna nyvunna manlighet så köpte jag dessutom på mig två stycken brevkorgar att placera räkningar och andra viktigare papper i. Sen en penna på akademibokhandeln. Efter detta cyklade hemåt kvarnberget igen, med ett nöjt manligt flin som förmodligen täckte hela ansiktet.

När jag sedan kom hem och insåg att mitt ögonmått stämde på millimetern, så fanns det inte längre några gränser för hur nöjd jag var med mig själv. Efter den bedriften så forstatte det naturligt nog med att jag började möblera om lite igen, och till slut fick jag acceptera att det helt enkelt inte gick att ha sängen i vardagsrummet längre, utan den fick snällt förpassa sig tillbaka till sitt lilla hörn i köket. Men nu börjar jag faktiskt känna mig nöjd, och det är bara hålet för min TV som ska fyllas för att det ska bli perfekt. Sen givetvis att min bärbara dator kommer tillbaka från sin service, så att jag kan se på film innan jag somnar om kvällarna - Vilket var själva syftet till att jag flyttade min säng till vardagsrummet nu när laptopen var sönder.

Så nu sitter jag och njuter av en välförtjänt folköl, och ser på matchen mellan äckliga Bajen och Trelleborg. Sedan ska jag nog slå en signal till David den korta och höra hurvida han var sugen på att dricka lite öl i mitt sällskap.

Jag vaknade imorse, och klockan var kring halv nio på förmiddagen, och mina planer på sovmorgon gick upp i rök då jag var ovanligt pigg när jag öppnade ögonen. Men jag hade en gnagande känsla av att det var något jag skulle göra idag, så jag funderade en stund till på det då det plötsligt slog mig. Jag skulle väl till psykologen idag? Men när? Jag fick kasta mig ur sängen och leta reda på lappen där jag skrivit  det hela. Jag hade på känn att det inte var innan 10 i alla fall. Men jag insåg ganska snart att den lappen hade förlorats i något av mina städ-race.

Så jag kastar mig på telefonen, och ringer mottagningen men möts av en telefonsvarare som ger mig två alternativ - Antingen avboka eller förnya recept, sen att det är telefontid från klockan nio. Jag hoppades innerligt att min första instinkt, om att det inte var innan 10, var korrekt. Några minuter efter att klockan slagit nio slår jag ännu en signal, och får ställa mig i telefonkö. Men till min stora glädje hade jag plats 1 i kön, så det skulle inte ta så lång tid alltså. Efter fem minuters lång dryg väntan så säger rösten att jag har nummer 2 i kön. Nr 2?! Hur fan kan man halka ner ett steg i kön om man väntat i 5 minuter?! Min första impuls var att lägga på, för att sedan cykla ner och skita i deras brevlåda. Men då jag har varit ganska hård i magen lyckades jag kontrollera denna impuls.

Hur som helst, efter 10 minuter fick jag reda på att det var klockan 10 jag skulle dit. Så jag drack en avsevärd mängd kaffe och rullade ner mot mottagningen. Väl där fick jag utstå en massa tester, som verkade lika bessynerliga som de var långa och komplicerade. Det var lite huvudräkning, ordförståelse, minne, logiskt tänkande. Ja, allt möjligt! Redan efter en timme kändes det som att någon stoppat mitt huvud i en mixer.

Efter detta rullade jag ner mot Kjell & Company för att hämta deras bibel, så att jag kan plugga på deras sortiment inför intervjun. Sedan raka vägen hem igen, och lagade till mig lite av nudlarna som jag inhandlat som nödföda inför den fattiga helgen jag befarade skulle komma. För det var så att jag först kunde lämna in min ansökan om socialbidrag först igår, och jag räknade således med att det skulle ta åtminstone tills på måndag innan det dök upp några pengar på kontot. Men ack så glad jag var över att ha fel! För några timmar sedan fylldes äntligen mitt konto med nya färska penningar. Det tog dem alltså mindre än 2 dygn den här gången, och nu kan de väl knappast gå mycket snabbare?

Ros till min handläggare idag alltså!

Jag ska nog se till att fira det inträffade med an Pizza ikväll. Det är dags nu.

Gårdagen bjöd som bekant på en bussresa till Skövde, för ett seminarium om utlandsjobb. Jag kommer 5 minuter innan bussen ska gå, och glider försiktigt fram till den första och enda bussen jag kan se.
När jag skulle gå på bussen var jag lite osäker på om det var rätt buss, så jag frågar vänligt:
"är det här spermabussen till tallin?"
de tittar osäkert på mig och svarar. "nej, till skövde." 
"spermabuss till skövde...?" tänkte jag högt.
"ja, det får duga." fortsatte jag och klev helt sonika på bussen, och de utanför tittade tyst och storögt på mig.

Men väl i skövde så blev jag ganska gruvligt besviken, det var ett par bord med lite folk och några seminarier. Det var fullkomligt ointressant, och jag fick inte veta något som jag inte redan visste. På det hela taget så kändes det bara allmänt oorganiserat på något sätt, och inspirerade mig inte alls. Men jag fick in en intresseanmälan till Adecco i alla fall. Men det var inte ens i närheten av att vara värt 4 timmar i en obekväm bussjävel.

---

Idag har jag istället roat mig med att bege mig till KFG och lyckades hamna på en träff med Jobzone, där jag fick chansen att växla några ord med chefen för värmland. Jag fick nog ut dubbelt så mycket av de minutrarna än vad jag fick av hela gårdagen. Så det var alldeles lysande. Sen i deras Datasal träffar jag på David den korta, och vi överväger att dricka lite öl till helgen. Sen träffade jag min coach på KFG, och vi gick igenom mitt CV och mitt senaste personliga brev till Kjell o Company. Hon hade förvånansvärt lite att anmärka på, men lite feedback fick jag på mitt personliga brev som jag helt klart ska ta med mig i fortsättningen.

Men den roligaste feedbacken fick jag för mindre än en timme sen, då telefonen meddelade mig om att jag hade fått ett sms. Jag läste meddelandet och höll på att trilla av stolen! Det var från just Kjell o Company, som ville meddela att jag var kallad till intervju, och mer information hade jag fått i ett mejl. Det är helt otroligt! Enbart en gång tidigare i mitt liv har jag blivit kallad till intervju, och det var till en video-butik i skåne. Så fredagen den 3:e så ska jag alltså bege mig på intervju där, och nu behöver jag all tur jag kan få. Så håll tummarna!

Jag är redan nervös...

Jag ber om ursäkt för bristen på blogginlägg, men efter cup-förlusten har jag inte alls varit sugen på att skriva någonting. Lusten liksom försvann. Idag blir det nog inte bättre då jag ska åka med ams-bussen till Skövde om en liten stund, för att leta jobb i Norge. Just nu sitter jag alltså hemma och dricker kaffe, och förfäras över ännu en skolmassaker i Finland. Vansinnigt...

Nu har jag precist kastat mig ur sängen, men jag vaknade redan halv 5 och låg i sängen och slösurfade, till dess att jag somnade med musen i handen. Vilket ledde till att jag vaknade igen av att jag lyckades kasta den i golvet, lyckligtvis klarade den sig utan några besående men.

Så idag ska jag roa mig med att bland annat skicka iväg ett brev till min Malaysiska, hon ska få den första Arn filmen nu hade jag tänkt. Sen ska hon skicka hit hennes absoluta favorit serie, så det ska bli spännande. Mitt lilla sätta att sprida svensk kultur här i världen. Sen är det bara att ladda sig själv inför cupfinalen imorgon! Riktigt härligt, hemma på skansken ska inga Göteborgare ta några segrar, så är det bara.

Igår trodde jag att Datorn sista stund var kommen. Jag försökte desperat få igång min CD-brännare för att kunna bränna ut Arn-filmen, dock helt utan resultat. Jag började bli desperat, och förbannade det typsiska i att den inte ska fungera nu när jag väl använder det gamla liket. Så jag sliter bort sidan på burken och börjar att försöka dra ut nätsladden till brännaren. Men den fan satt som gjutet, så jag drog och juckade den fram och tillbaka. Sen plötsligt hände det något... Det börjar att blixtra till i kontakten, och datorn tystnar. Jag hann gå igenom varenda svordom på alla språk jag känner till innan jag fick modet att trycka på on-knappen. Men som om det var ett av Nannes mirakel, så ser jag plötsligt hur hela datorn går igång i gammal god ordning, och CD-brännare lyser med sin närvaro.

Så trots vissa komplikationer under min inledande del av "Operation-Skicka Arn till asien" så ser det ut att gå vägen till slut. Förövrigt, jag hatar min dator. Det är verkligen på väg att falla ihop i små små bitar nu. Den är trots allt 9 år gammal lite drygt nu. Datorer är som hundar, 9 år motsvarar väl att denna vilken dag som helst ska läggas in i garderoben som pensionär, eller andra enklare sysslor.

Peter Jihde vill uppenbarligen vill spränga SVT, i alla fall om man litar på rubriksättarna på Aftonbladet. Men tyvärr kunde jag inte smaska mig i att han skulle vara lagd åt det mer pyrotekniska hållet, utan han verkar vara precis lika sympatisk som alltid när man faktiskt läser artikeln. Det citatet som det skapat rubrken av är alltså:
"– SVT är ett fantastiskt företag om man bara sprängde de delar som är från 1752."

Alltså egentligen lite av en hyllning till SVT, men en sågning av deras lokaler. Det är märkligt hur Aftonbladet lyckas förändra allt genom att sätta en sådan rubrik, och man kan ju fundera på hur de tänker egentligen. Vad är det de vill förmedla? Men man kan väl inte påstå att man bli förvånad längre. Allt för att locka läsare.

Så Jihde är alltså ingen terrorist. 

Vad gör jag uppe nu kanske ni undrar. Jo, det hela började igårkväll, då jag satt i godan ro och försökte få igång matchen mellan Elfsborg och Malmö. Givetvis misslyckades jag med detta, och tvingades lyssna på en webradio sändning som till och från dog. Jag hade innan detta kastat in en färdigpizza i ugnen och ätit halva tidigare på kvällen. Vilket ledde till att jag var ovanligt mätt och följdaktligen dåsig. Så en bit in i första halvlek så flyttade jag på datorskärmen och lade mig i sängen, för att kunna vila min tjocka mage lite.

Innan andra halvlek hade börjat så somnade jag, och vaknade först för ett par timmar sen och kände väldigt förvånad då lampor och allt var tända, och allt var tyst som i graven - Förutom det sövande suset från datorns fläktar. Klockan var då halv fem, och jag kände inte alls för att börja dagen så tidigt, utan försökte desperat somna om. Men jag vaknade hela tiden, en stund senare och blev alltid lika besviken när jag såg att det var mörkt utomhus. Så nu strax innan 8 var jag tvungen att resa mig ur sängen, slå på en kanna kaffe, hämta ett glas vatten och ta mitt morgonpiller.

Så det är därför jag är uppe just nu, pigg som en mört!