Som de flesta här redan känner till, har jag en viss förkärlek till att göra IQ-test. Lite hjärngyma såhär på tisdageftermiddagarna. Så jag kikade lite på mensas sida, för att se om de hade lagt upp något nytt provtest. Tänk, det hade dom! Jag var ju naturligtvis inte sen med att kasta mig över även detta. 24 små frågor på 10 minuter, med stigande svårighetsgrad. Naturligtvis fick jag högsta resultatet som går att uppnå på det testet. (Vaddå? Jag är väl inte självgod? haha!) Som du finner HÄR. Men kom ihåg att du bara ska göra testet en gång.

Nu är frågan är om just DU vågar prova? Sen kan du skryta om resultatet i kommentatorsfältet nedan. :)

Jag har insett en sak. Jag vill använda ordet "ju" precis hela tiden. Eller ja, det är väl egentligen inte ens ett ord. Utan bara ett sätt att försvaga sitt påstående, att visa att man inte är helt säker på det man skriver, eller säger. Egentligen totalt meningslöst dessutom. Då är ju ett annat skräpord som "typ" mer användbart, eftersom att det innebär att man vill peka på ett exempel. Även om det missbrukar å det grövsta också. Men "ju" är bara en försvagning av ett påstående. Som:
Men jag vill ju inte
Jämfört med:
Men jag vill inte.

Själv tycker jag att det låter som att man garderar sig med det där förbaskade "ju". Jag vet inte hur många gånger jag kommer på mig själv med att ha använt det i varannan mening. Varje gång blir jag lika förbaskat irriterad på mig själv. För jag tycker trovärdigheten försvinner fullständigt så fort jag flikar in det där onödiga lilla låtsasordet. Men likförbannat skriver jag det hela tiden. Jag vill inte ens veta hur ofta jag använder det i dagligt tal. Det lär vara minst lika mycket. Är det måhända ett verbalt handikapp? Så snälla slå mig på näsan varje gång jag ens är i närheten av att yttra det, så kanske jag lär mig.

Nu - ICA Viken. Adjö

Inatt är det dags för jobb igen. En natt, sen är det ledigt tills på fredag igen, såvida jag inte får måndagnatten också. Men det är rätt lungt. Jag lagade till en mer eller mindre enorm sats med spaghetti och köttfärssås igår, så att det förmodligen räcker både idag och imorgon. Idag låg jag och försökte sova ganska länge, så att jag skulle vara pigg och alert inför natten. Men vaknade första gången redan vid 8-tiden, och sedan var det halvsömn fram till 13, då jag till slut gav upp mina försök att sova. Jag hade faktiskt gått och lagt mig tidigt igår, redan vid 2 slöt jag mina ögon.

Till dagens begivenheter hör att jag ska ner till ICA i viken, och försöka få dem att ta emot mitt paket, som skall sändas ner till sydostasien. Det vadderade kuvertet som inte fick plats i brevlådan. Det är lite fascinerande att världen är så liten idag, att det inte är några problem att prata direkt med någon som befinner sig på andra sidan planeten, eller att skicka något dit. Nu saknas bara en fungerande teleportör, så att man snabbt och enkelt kan sända sig själv snabbt och billigt till en annan plats på jorden. Fast att kunna flyga dit på ett halvt dygn är väl inte fy skam det heller.

Jag skulle posta ett large-vadderat kuvert idag. Men det går ju inte att få ner det i brevlådan!! Så måste man då gå ner till ICA och lämna det där? Eftersom att de är post-ombud. Jag blir tokig på det här med att posten inte finns längre. Dels är utbudet i den lilla ICA butiken i viken väldigt glest vad gäller paket och dylikt, och dels begriper jag mig inte alls på det. En sak är att hämta ut paket - Men att skicka något känns oändligt mycket mer komplicerat. Dels går det inte att få tag i paket, dels är det fullkomligt obegripligt hur man ska gå till väga. Antagligen för att man ska köpa för-frankerat.

Finns någon annanstans där det inte längre finns riktiga postkontor? Eller är det bara här i Sverige där vi är förvånansvärt obegåvade?

Jag har inte kommenterat det i bloggen över huvudtaget. Men jag har haft svårt att komma på vad man ska skriva, situationen känns för absurd. Det sitter 1,5 miljoner människor instängda på en yta som motsvarar halva öland. De har stor brist på el, mat, vatten och midiciner. Samtidigt som en övermäktig krigsmakt bombar dem för fullt. Denna belägring började redan innan hamas raketer började falla över Israel. Raketerna är inget annat än en desperat aktion, och de är dessutom tämligen beskedliga i förhållande till Israels vansinnigt oproportionerliga "svar".

Jag har inga sympatier med Hamas. Lika lite som jag är någon antisemit. Men jag förstår att palestinier lyssnar till en organisation som Hamas, när de inte längre kan se någon ljusning. När Israel fortsätter att stampa på ett helt folk. Då hade nog jag med börjat se mig om efter något som vill sätta hårt mot hårt. Då hade inte jag orkat mer. För ju mer man plågar en befolkning, ju mer desperata blir de naturligtvis. Israel borde terroriststämplas, för deras terror, deras apartheidpolitik, för att de bygger en mur runt västbanken - Inne på palestinskt område, ett brott mot folkrätten bara det. För att de har 1,5 miljoner palestinier i ett koncentrationsläger på Gazaremsan.

Men världen håller Israel om ryggen precis som vanligt. Hade det varit något annat land än USA och Israel som gjort detta, så hade reaktionen varit en helt annan. Stora företag skänker pengar till Israel och i sin tur till mördandet av palestinska kvinnor och barn, och kanske en och annan terrorist stryker med av bara farten. Om inte våra politiker kan sätta press på Israel, genom t.ex. sanktioner, så är det vår förbannade skyldighet som konsumenter att inte handla produkter från Israel, tills dess att de sätter sig ner och löser detta. Då menar jag verkligen att de löser det. Alltså tills dess att det inte längre sker några övergrepp på det palestinska folket. Många bäckar små.

Jag kommer nog inte att fortsätta gräva ner mig i detta. För jag blir bara så enormt förbannad och uppgiven på samma, av blotta tanken. Men givetvis så handlar jag inget från Israel. Jag kommer inte heller köpa något av dessa företag, som stöder Israel. Men två bloggar som går på djupet i dessa frågor är Jinge och Hell-man, som jag absolut måste rekomendera. Sen Nattisen från västkusten skriver och länkar mycket vettigt angående detta.



Från jinge.se har jag också tagit den här videon. En låt för palestina.

Jag har kommit på många skäl att flytta ner till Malaysia. Det är varmt. Man är tämligen populär som västerlänning. Bara massa asiatisk mat hela tiden. En himla go Malaysiska finns det också. Men framför allt att ordet för Vinnare på Malay är Johan. Det är ju helt galet bra, tänk vilken självförtroende-booster det måste vara att alla går runt och kallar en för vinnare hela dagarna! Jag gillar dessutom sättet det uttalas på där nere, bättre än här. En lite mer exotisk och spännande klang på det hela. Skulle man dessutom hitta ett jobb med svensk lön, ja, då är man ju snuskigt tät där nere. Men jag är ju en vinnare, så varför inte.

Det ser riktigt hemskt ut här hemma idag. Nu när jag jobbat så har jag inte haft någon som helst energi till att städa, så nu inför den femte natten så ser det hemskt ut. Lite kläder här och var, papper, en och annan ölburk. En tallrik - en kaffekopp och dammråttor som lever sina egna små liv. Sängen är obäddad och tvätthögen har nu vuxit så till den milda grad att det snart är dags att tvätta igen. Men jag känner verkligen inte alls för att börja dona med det nu. Som vanligt när jag jobbar så är jag fullkomligt oinspirerad och energilös. Att det tar på sig höjd en timme att röja, tycks inte få mig på andra tankar.

Att laga något speciellt att äta känns inte heller särskilt roligt just nu. Jag kan inte komma på något som jag är sugen på, i alla fall inte dagar som denna då jag trots allt inte gick upp ur sängen förrän efter 18 någon gång. (Jag gick inte och la mig förrän halv 10 i morse) Vad ska man orka laga till? Jag är inte ett dugg sugen på nudlar. Jag har inget till övers för något av pasta. Ris och potatis inbilldar jag mig tar för lång tid. Jag har verkligen ingen lust att laga till något alls. Är det därför pizzeriorna går så bra kanske? För nu finns det inte mycket annat att välja på för min del. Så inför sista natten det här passet, så är det nog just pizza jag får ta mig an. För naturligtvis orkade jag inte knalla ner till pekås idag heller, då de ska vara så tråkiga och stänga vid 20.

Men jag är inte bitter - För pizza är gott!

Inatt hade jag faktiskt besök på jobbet, det var väldigt trevligt. Vi satt och tittade på VM-finalen för hockey-fjunisar, Kanada mot Sverige. Domaren var köpt och kanadickerna dumma i huvudet. Det slutade alltså med att de där förbaskade nordamerikanerna vann.  Med 5-1 efter två mål i öppen kasse. Men som tur är så har jag svårt att bli så engagerad i hockey numera. OS och avgörande slutspelsmatcher i elitserien med Färjestad är så långt jag kan sträcka mig. Men det var en bra match trots allt, så jag ska kanske omvärdera mig syn på fjunis-VM trots allt. Men nattens behållning var trots allt sällskapet!

Har precis sett den nu. Jisses vilken film! Förmodligen den bästa jag sett på bra länge. Kolla trailern. Se sen filmen, det är absolut värt tiden. Läs mer på imdb.com



Snart dags att gå till jobbet.

Nu är jag nästan klar med nattens bravader. Drygt 15 minuter kvar av natten, och det enda jag har kvar att gör är att städa vår vackra reception. Det är rätt härligt såhär första natten på, när man har varit hemma ett tag. När man fått vila upp sig lite. Det är märkligt hur sliten man känner sig redan efter tre nätter. Det är märkligt i synnerhet då jag inte gör annat än att sova när jag kommer hem. Nu ska jag göra fem nätter och jag förmodar att ögonen står i kors på onsdag morgon. I synnerhet då jag ska försöka jobba några extra timmar på morgonen, för att få roa mig med lite mer ut-check och annat trevligt. Som det inte blir så mycket av på nätterna.

Frågan är också när jag kommer att somna idag, ifall det blir i vettig tid eller inte. Förmodligen inte. Jag har märkligt svårt för att varva ner när jag kommer hem, och tvingas ligga en stund på soffan och slösurfa innan jag klarar av att knyta mig. Men när jag väl somnat, då jäklar sover jag nästan tills dess att det är dags att gå till jobbet igen. Fast med tanke på hur social jag inte är i vanliga fall, spelar det ju trots allt mindre roll. Egentligen. Men jag kan inte förstå hur andra nattarbetare klarar av att vara människor på dagarna, även då de jobbat.

Inatt blir det jobb igen efter en veckas ledighet. Men när jag kom på att tänka på att de visar Sagan om konungens återkomst tappade jag lite av arbetslustan som jag byggt upp. När jag dessutom insåg att jag inte hade någon mjölk hemma, för att kunna laga till lite pasta carbonara blev jag ännu mindre taggad. Istället blev det nudlar. Det var inte alls lika gott som jag hoppats på, men det beror nog på att jag förätit mig å det grövsta på denna lättlagade och enormt billiga rätt.

Jag tror bestämt att det blir 5 nätter i rad nu och i vanlig ordning kommer jag förmodligen gå in i en jobba - sova - jobba -sova -period igen. Där det säkerligen kommer bli sparsamt med inlägg på denna stackars blogg. Det ska bli spännande att se vad denna helgen bjuder på. Det kan som bekant bli precis hur som helst. Särskilt intressant ska det bli att se hur många gäster vi har på söndag. 

2008 började inte på bästa sätt. Som många av er som läser förmodligen känner till. Jag satt inlåst i 4 månader, och ska jag sammanfatta tiden där så blir det nog i punktform.

• Sexuella fantasier om att dricka öl, efter att ha tvingats avstå alkhol.
• Jag kostade samhället runt 330 000 kronor bara i vårdkostnader.
• Jag blev inlagd på sjukhus med någon väldigt kraftig inflammation någonstan i kroppen. Vart förblev en gåta. 40 graders feber i en vecka. 
• Jag fick dessutom genomgå en alldeles underbar colonscopi-undersökning. För att undersöka något märkligt de hade hittat när de skiktröntgade mig. Det där med underbar var naturligtvis grov ironi.
• Medicinerna jag fick äta lyckades göra att livet som munk inte alls kändes så avskräckande som tidigare. Jag väntade nästan på att snoppen skulle trilla av. Kemisk kastrering.
• Jag planerade en Ölandsflytt som rann ut i sanden.
• Jag pluggade lite, men även det sket sig.
• På alla hjärtans dag var jag för en gångs skulle singel! "Den lilla polskan verkar vara en aning uttråkad, en dag som denna. Nu var det fjärde gången hon knackar på, sticker in huvudet, och frågar den dummaste av alla frågor. "sover du?" det är väl klart som fan att jag inte gör det med hennes öststatansikte, ständigt intittandes. Börjar fundera på om det är min kropp hon är ute efter, jag är ju trots allt på dårhus, där kan allt hända. Eller så är hon bara en uttråkad galning. Det är kanske jackan hon är ute efter, då den uppenbarligen är populär hos patienterna." - Från lunarbloggen den 14:e februari. 
• En ölandspermission i början på April.
• Utskrivning den 8:e april. 

MIn tid i frihet började inte heller så bra. I och med att Inga-lill naturligtvis hade börjat snacka om saker hon inte begriper sig på under utskrivningsmötet, så fick jag inte de medicinerna jag behövde utskrivna. En av många gånger jag under den tiden blev så enormt frustrerad över att plötsligt vara omyndigförklarad. Det präglade nästan hela första halvåret. Men allt eftersom att jag i största möjliga mån börjat ignorera dem, så blev det bättre.

Kalmar FF börjar säsongen på ett alldeles ypperligt sätt! Man kunde inte göra annat än att njuta. Från omgång 4 så ledde vi Allsvenskan. Vi skulle aldrig släppa 1:a platsen efter det.

Ekonomiska bekymmer präglar väl egentligen hela 2008. Existensminumum hela året, förutom dessa dagar i slutet av december, då det blev några hundralappar extra. Men en envis frustration över ekonomin har funnits med hela tiden. I och med att man har haft socialbidrag så har man inte kunnat spara heller. (för det vore som att elda upp dem, då det skulle betyda att man fick mindre i bidrag månaden efter)

Natten till den 3:e maj drömde jag något av det värsta i mardrömsväg någonsin. Jag blev tvångs-konfirmerad.
Natten till den fjärde bräckte jag konfirmationsdrömmen, med den värsta någonsin. Jag hade missat att kalmar FF vann SM-Guld. Lyckligtvis var det bara en dröm.

Den 7:e maj ville jag leja någon att bryta båda benen på Wallerstedt. (Jag ångrade mig sedan, och kom fram till att det räcker med att bryta ett av benen...)

• Jag skrev en kontaktannons som jag dessvärre inte fick önskad respons på. Trist.
• Jag slog hål på Vikingschips-myten den 26:e Juni. "Hej! Tack för Ditt e-mail. Estrellas Vickningschips har alltid hetat Vickningschips sedan de lanserades 1967. Med vänlig hälsning Kraft Foods Sverige AB"
• "Vi på 118100 tror att IzZzY är en glad kille som gillar att blogga och älskar Kalmar FF"

• En inte alltför smickrande video sprids på youtube.
• Kalmar FF fortsätter att vinna, och allt är helt i sin ordning
• Jag blir knökfull på en dragspelstämma.
• Jag undervisade Malaysiskan i Svenska. Fick själv lära mig ett och annat på Malay.  

• En otroligt fattig månad.
• Hösten kom. 
• Jorden hade kunnat gå under då de skulle återskapa Big Bang. Men det gjorde den ju naturligtvis inte.
• Arenan som var så gott som klar överklagades naturligtvis. Lika naturligt avslogs alltihop, men det kostade otroligt mycket tid, och arenan försenas med ett år, minst. Nu är det en av de förbaskade pajasarna som inte har kvitterat att han fått domen. Därför vinner inte beslutet laga kraft trots allt. Arena-röran blir vansinnigare än någonsin. Det är inte märkligt att vissa vill skrota demokratin när sådana förbaskade tomtar agerar miniatyr-diktatorer genom att "utnyttja sina demokratiska rättigheter". 
• Jag åkte till Stockholm och såg kalmar spela skiten ur mögelränderna från Södermalm. 
• Jag började hos den privata arbetsförmedlingen KFG. 
• Kalmar FF BESEGRAR Feyenoord på De Kuip.
  
• Kalmar förlorar Cup-Finalen. Men vinner Seriefinalen mot Elfsbog. Blir sedan utslagana på bortamål efter att torskat mot Feyenoord med 2-1 på Borås arena. 

Min stora idol har gjort det igen! Mannens, dessvärre dåligt uppdaterade, blogg finnes här. Men när den väl uppdateras är det alltid äkta oslagbar kvalité.

Jag gick ut då klockan var runt tio i tolv. För att titta på fyrverkerierna, och för att insupa det nya året. Det hade smällt i flera timmar, i flera dagar till och med. Intensiteten ökade för varje minut jag var ute, jag frågade mig varför. Vi ska fyra av raketerna vid tolvslaget, men ändå hade det dundrat hela kvällen. Jag fortsatte gå. Ner mot en mack som jag visste var öppen mellan våxnäs och gruvlyckan här i Karlstad. Egentligen gick jag inte ner, jag gick västerut. Varför vill man säga neråt när man ska någonstans? Kanske för att det är lättare att gå i nedförsbacke. Märkligt är det i alla fall. Jag ville köpa ciggaretter.

Det är något i ölen som gör att man blir röksugen. Jag antar att det är alkoholen som gör att man tappar det vett man har kvar. Jag hade inte gått en minut innan mina kinder började bli alldeles rosiga, det var så kallt och rått inatt. Jag märkte också att det inte fanns några stjärnor, något märkligt faktiskt. Igår fanns det gott om dem, och venus, som förvisso inte är en stjärna, lyste starkt som aldrig förr. Men idag var det mörkt, dovt mörkt. Jag såg en och annan glödande, svävande prick på himmeln. Något lik från ett fyrverkeri som någon skjutit av för tidigt.

Jag fortsatte min stilla vandring, endast tillsammans med mig själv. Jag tog det lungt och söp in stämningen och känslan av att det nya året var på väg. 2009. Jag mindes år 2000, jag skulle sluta nian det året. Det var något lite lustigt i att man lyckades med konstycket att faktiskt sluta nian det året. Förmodligen liksom de som är födda under just det året lär känna. Men jag kommer ihåg att jag talade med mor min om det ironiska i att hon kanske skulle missa 2000-talet. Hur taskigt är det inte att gå bort sommaren 1998, och inte få uppleva milleniumskiftet. Det hade ju trots allt bara hänt en gång tidigare i världshistorien. Jag flummar bort nu, det vet jag. Men jag skyller på ölen.

Jag forstatte gå och det är nu det jag egentligen ville säga kommer. Det som är så märkligt. Jag kom till den nedfrostade bron som förenade kvarnberget, eller sommaro, med vad tusan det heter som ligger på andra sidan. Men innan jag kom till bron, så slogs jag av den märkliga impulsen att jag skulle hoppa i det svarta vattnet som sakta flöt ned mot vänern. Jag kom ut på bron, och jag såg 3 tungor av is sticka fram mot strömmen, framför pelarna där jag antar att vattnet var mer stilla än runt om. I mitten var det säker 50 meter av is rakt ut i älven.

Jag ställde mig vid räcket och tittade ner. Ned på den tunga av is som slickade det bäcksvarta vattnet. Varför ville jag hoppa ned där? Varför kunde jag ens få en sådan impuls en dag som denna? Idrottare hyllas när de slutar på topp. När de känner själva att de är så bra som de kan bli. De kan aldrig hoppa högre, längre, eller springa snabbare. Jag tror det var så jag tänkte när jag närmade mig bron. Jag tror att jag kände mig för nöjd med mig tillvaro, att jag själv ville sluta på topp. Allt har ju gått så fort, SM-Guldet och jobbet kom på samma gång. Två saker som jag i mina mörkaste stunder aldrig vågade fantisera om att det skulle ske. I synnerhet inte SM-Guldet. Det hade varit ett så brutalt bra slut på året, att jag inte kunde känna att något egentligen fattades mig, trots att jag gick där ensam på nyårsafton. För själva ensamheten var mitt eget val.
Kanske tänker någon, men lilla IzZzY har ju ingen kärring. Då måste det vara något som fattas. Men inte då. Det är nog också något som undet 2008 har varit själv-valt. Jag har inte känt något behov av det. Jag har inte lagt ner någon energi på att flirta loss seriöst och kortsiktigt. Däremot kan jag ha lagt grunden för något som komma skall. Det vet man aldrig.

Men jag är 24 år. Det är inte bråttom. Jag jobbar och jag tjänar pengar just nu. Jag trivs med min tillvaro, mer än så kommer jag inte begära av 2009 heller. Men kanske är jag mer öppen för eventuella förslag ett år som detta. Ja, för nu är det 2009, och jag önskar alla som läser detta fylle-inlägg ett sanslöst gott nytt, jävla år! För jag ska banne mej göra detta bättre än det förra. Det vill inte säga lite.

(stavfel och dylikt skiter jag fullkomligt i just nu. Då jag förmodligen är för full för att se dem.)

Mitt nyårslöfte blir att jag ska se till att unna mig själv ett äventyr 2009. Något långt bortom att ligga på soffan.

Jag hade planer på att skriva någon liten årskrönika dagen till ära, kanske göra som många andra och lägga upp en massa bilder från året som har gått. Men vad tusan, året är ju inte slut än. Så det får vänta tills imorgon. Så jag dricker min öl, och värmer gårdagens lasagne i väntan på att året tar slut. Oavsett vad som händer de sista 5 timmarna på 2008, så har det trots allt artat sig till ett bra år, på så många sätt. Så håll utkik, snart kommer det en sammanfattning av året som har gått. Men tills dess;

Grått nytt hår!

Varför inte följa bloggen via Bloglovin.com, och inte riskera att missa ett endaste litet inlägg. Där du t.ex. kan bläddra igenom alla nya inlägg på bloggarna du läser, bara genom att trycka nästa. Tokigt smidigt! Så tryck på länken nedan min profilbild till höger, och registrera dig för tusan!

Min lillasyster Sandra går och blir 20 idag. Grattis till dig!! Men det är lite läskigt. Ge fan i att bli så gammal. För det betyder ju alltid att jag är fyra år äldre. Jag hänger inte med.

Morfar ringde för en timme sedan, och undrade om jag skulle med till Munkfors. Han har ungefär lika bra framförhållning som undertecknad. Kanske till och med sämre. Att ringa vid tolv på förmiddagen är i regel total idioti, antingen sover jag och skiter i att svara, eller så sover jag och svarar bittert. Men så kan det vara så som idag, en turdag, då jag vid 6 igår morse lyssnade på självhypnos där jag skulle vakna efter 4 timmar, pigg och utvilad. Det gjorde jag också. Så vaken var jag mot allt rimlig förmodan.

Problemet är ju att jag präglar in ett beteende i den gamle mannen. Att han kan ringa vid den här tiden. Så han lär ju inte sluta...

Den här bjuder jag på. (Sandra, Jag, Cim och Louise, anno 1993)

När klippte jag mig senast? Jag minns inte riktigt, men jag tror att det var hos syrran i somras eller något, och då tog jag bort nästan allt med en trimmer. Nu är det jäklar inte långt ifrån en hockeyfrilla. Dags att besöka en frisör för första gången på 4-5 år kanske? Jag tror det...

Det är när det börjar närma sig nyår, som man börjar reflektera och titta tillbaka på året som har gått. Man gör en liten årskrönika för sig själv, man lever sig tillbaka. Man kan fråga sig om det varit ett bra år. Man ger ett nyårslöfte för att göra nästa år bättre. Det är kanske nu man ska titta tillbaka på vad man gav för löfte förra nyår. Har man lyckats hålla det? Detta skrev jag på nyårsdagen, för knappt ett år sedan via wap på lunarbloggen.

Tis 1 jan 11:44

"Gott nytt år på er alla. Själv upplevde jag en nyårsafton utöver det vanliga. Istället för våldsamt supande, blev det werthers orginal och pommac, och fyrverkerier beskådades genom pansarglas. Men jag fick en nyårskram iaf. Tjejen ifrån england, och jag satt uppe ett tag efter tolvslaget och väntade på att nattmedicinen skulle verka, och tittade på rush hour. En konstig nyårsafton faktiskt. Helt enkelt ett konstigt slut på en konstig månad, och på ett jobbigt år.

2007 var året då jag tappade mig själv i marken, och gick i tusen bitar. December har varit månaden då jag tvingats lappa ihop mig själv, ett pussel som jag inte klarar ensam. Ett enormt pussel, där man inte ens vet vart man ska börja. Men jag måste försöka. Mitt nyårslöfte i år blir att jag ska må bra när det är dags för 2009. Att mitt pussel ska vara till större delen löst tills dess. I övrigt önskar jag inget annat av mig själv. Nu ska jag dock äta. Gott nytt år, än en gång!"

Det måste vara ett av de få nyårslöftena som jag i efterhand kan känna att jag är på väg att lyckas med. Kanske också det svåraste, på sätt och vis. Att må bra är kanske en luddig formulering för många, men sett ur mina ögon just då var det en enorm utmaning. Det var ett berg av ångest jag var tvungen att bestiga. Det kändes länge som att jag bara klättrade och klättrade, för att hela tiden falla tillbaka, sedan fick jag klättra lite till. Det var egentligen inte förrän två månader sedan, då vinden svepte bort molnen och jag plötsligt såg toppen för första gången, med den klarblåa himmeln ovan. Nu ska jag bara ta de sista stegen, sen är jag uppe.

Det regnar aldrig ovan molnen, men det gäller att hålla i sig så att man inte blåser ner.

Jag skummade igenom inläggen jag hade skrivit. Detta är kanske det som kommer närmast till att beskriva hur jag kände mig just då. En knapp vecka innan jul förra året. Inlåst med min egen hopplöshet. Sätt detta i perspektiv till hur jag skrivit den senaste tiden, så kan man väl nästan säga att jag har infriat mitt nyårslöfte?

Tis 18 dec 2007 15:08

"I 21 dagar har jag suttit här nu. 3 veckor. Tre Jävla veckor. Tiden börjar gå fortare nu, det är lite underligt att man kan, på något vis, vänja sig vid denna otroliga tristess. Det börjar nästan bli någon form av likgiltighet. Det känns som att det kvittar. Jag vet inte längre om jag är glad eller ledsen, jag följer bara apatiskt med strömmen. Frukost-förmiddagskaffe-lunch -eftermiddagskaffe -middag -kvällsfika. Lite pingis emellan. Det är min tröst, jag har blivit jävligt bra på pingis nu.

Det är jävligt irriterande att man inte kan skriva en begränsad mängd text, när man uppdaterar bloggen via wap. På fredag är man ett år äldre. Hemska tanke. Någon som kan hjälpa mig att vrida tillbaka tiden 5 år? Tänk vad mycket jag hade kunnat göra annorlunda. Tänk om jag hade kunnat stanna kvar i kalmar, och fixat skolan åtminstone. Jag har sån ångest över de val jag gjort längs vägen, som lett mig till ett ljusgult rum, på en låst psykiatrisk avdelning. Jag känner mig så otroligt ensam. Fruktansvärt ensam

För 21 dagar sen hoppades jag, att jag skulle lyckas med en sak åtminstone. Är det då inte en aning ironiskt att jag misslyckades. Allting var liksom klart. Men icke. Någonting Jävlas med mig. Jag skäms inte över att jag ligger här. Men jag skäms så fruktansvärt över att jag misslyckats. Igen. Jag skäms över att folk vet om att jag misslyckats. Igen.

Det jobbigaste som finns är när andra säger att det var bra att klarade mig. Då vill jag bara krypa ut ur min kropp och gömma mig. För om de bara ser vad jag ser, så hade de inte sagt så. Om de kände mig, så som jag känner mig själv, hade de med glädje kastat ut mig ifrån 10:e våningen. För om inte jag själv står ut med mig, hur ska då andra kunna göra det? Solen skiner ifrån en klarblå himmel, och rimfrosten glittrar där ute. Men det är likväl ännu en grådaskig dag. Blää. Ta en dag i taget, johan."

Nu måste jag fila på nyårslöftet tills nästa år!

Vad gött det är att dricka lite folköl på kvällen. En liten vardagslyx som jag inte kunnat unna mig nu när jag jobbar om nätterna. För då börjar jag jobba på kvällen, vilket gör att det inte lämpar sig att röra en öl om man ska jobba. Dels blir man lite småtrött, dels är det inte så fint att dricka när man ganska nyss har stigit upp. Sedan jag börjat jobba så har det verkligen inte blivit någon alkoholkonsumtion att räkna med. Tråkigt, men säkert nyttigt.

Jag får helt enkelt passa på att njuta ikväll!