Nu har jag fått jobba två nätter och inatt ska jag sova, förutsatt att det går. Det känns som att man inte kommer ha en dygnsrytm över huvudtaget efter ett litet tag, då problemet är att världen i övrigt går upp innan jag ens går och lägger mig. Det ska i alla fall bli intressant att se hur det går och i synnerhet hur det fungerar i längden. Men fördelen är ju i alla fall att jag inte är helt ovan vid att ta hand om nattpass, då jag gjorde det i mer än ett halvår i lumpen. Men tjejen jag gått brevid de senaste nätterna berättade att det finns en hel del som inte alls klarar av det, trots att de är övertygade om att de ska fixa det hela. Men det är ju helt och fullt något som man inte behöver tänka på ännu.

Men hur som helst tyckte jag att det gick betydligt bättre nu inatt, vilket är fullkomligt naturligt antar jag. Första natten gick jag runt, tittade och försökte fylla mitt huvud med allt som jag bara kunde. Vid 4-5 på morgonen därpå kunde jag knappt läsa något utan att orden snurrade och det som finns innanför pannbenet tycktes ha blivit mosat i en mixer. Inatt var det lättare, då kunde jag gå runt och göra det som skulle göras i mångt och mycket på egen hand. Städuppgifter och dylikt var lätt att ta till sig, tvättmaskinen är lätt och jag drillades i att vika alla handukar på rätt sätt dessutom. Allt som inte hade med receptionen att göra tycker jag fastnade bra helt enkelt.

Imorgon hoppas jag på att jag får inloggningsuppgifter så att jag kan träna på systemet, så att jag helt enkelt kan sitta hemma och drilla mig själv med alla de saker som kan behövas. Övriga receptionsuppgifter tror jag att jag ska greja snart och jag har fått lite instruktioner nedskrivna om hur jag ska göra allt, efter inatt börjar även det sitta bättre. Men som jag sagt tidigare, kan alla andra komma ihåg allt så kommer ju givetvis jag att fixa det så småningom. Sen är det skönt att höra från chefen att det inte är så farligt om jag inte kan allt till en början. Ett halvår ska det ta innan man är riktigt hemma i systemet.

Men jaja, nog om det! Ikväll blir det nog till att ta det riktigt lungt, kanske ta mig en folköl och fasta framför TV:n. Sen lär ju det senaste avsnittet av House kommit ut så att jag kan hämta hem det. Det senaste avsnittet slutade onekligen på ett mycket intressant sätt!

Vad gäller fotbollen har jag lite bekymmer. Matchen i Halmstad går av stapeln på söndagen, och jag jobbar på måndag natt. Hur i hela friden ska jag lösa detta? Inte kan jag ju fira (läs supa) hejdlöst i alla fall, om jag ska klara av att göra mitt första pass på egen hand dagen efter. Inte heller har jag särskilt mycket pengar just nu, och jag undrar hur det ska gå ihop om jag väljer att åka ner. Rättare sagt, det skulle inte gå ihop. Fan. Jag får nog helt enkelt svälja att jag missar mitt livs match trots allt, och istället för att bada i Nissan så får det bli ett nakenbad i klarälven istället. Men vad gör man inte nu när man äntligen fått ett jobb, och att göra det så bra jag bara kan får helt enkelt prioriteras. Hur jävla tråkigt det än känns just nu. Det blir ju med största sannolikhet champions league kval att sikta på nästa år, och jobbar jag på bra så blir det ju en Eurotrip istället.

Förövrigt tycker jag att det är ruskigt kul att gå hem från jobbet, och möta alla dessa människor som är påväg till sitt på morgonen. Jag har lust att bara säga till dem att; nu ska jag minsann hem och sova. Sedan ska jag skratta så ondskefullt jag bara kan.

Från hotellet dvs. Idag har det faktiskt gått betydligt lättare, och jag kom faktiskt ihåg mer än, öhm, 2 saker. Kanske, eventuellt. 25 minuter kvar tills dess att det är dags att bli avlöst, och så får jag se om chefen kommer förbi, så att jag får dividera lite med honom angående att få ta en natt till brevid, för att liksom få än mer kött på benen. Men det märks ju förr eller senare. Nu är det väl dags för mig att luta mig tilbaka, och stirra på klockan.

Ha det godis!

Det var väldigt spännande och intressant att börja köra igång inatt. En sak kom jag i alla fall fram till, det var verkligen inte lökigt. Det var otroligt mycket som skulle göras under nattens gång, mer än vad jag hade föreställt mig innan. Dels var det ju att stänga till lite saker och ting runt omkring på hotellet, kolla kassan, kvitton mm. Men sen så diskade vi, vi tvättade frotté, vi dammsög, vi skurade, vi plockade fram frukosten och massor med andra små uppgifter. Jag blev helt ställd, med allt som jag skulle försöka ta åt mig och försöka komma ihåg, även om mycket var tämligen logiskt. Städa, diska och tvätta är ju sådant som inte behöver vara så komplicerat. Men när man samtidigt skulle försöka lära sig systemet och alla andra rutiner började det snurra i huvudet på mig. Hur tusan ska jag lära mig allt sådant på bara två nätter?! "playground" - Ett program där man får träna på att lära sig deras system, var tydligen ur funktion inatt.

Men va fasen, det är klart att man ska vara förvirrad första natten. Klarar alla andra av det så vore det ju konstigt om inte jag skulle reda ut det så småningom! När allt plötsligt blir rutin, så tror jag att det verkligen är ett trivsamt arbete, där det inte blir en massa dö-tid hela tiden, utan man har sysslor att utföra hela tiden. Något som ska bli intressant är att se hur mycket som har satt sig under den här natten. Men jag undrar om jag inte behöver gå brevid på onsdag också, för att kunna gå själv redan nästa vecka. Men en utmaning är det verkligen, och det är riktigt spännande!

Inatt hoppas jag att jag är lite piggare dessutom. Det var nämligen ganska sömnigt vid 4-tiden när det mesta började bli klart.

Stulet från tjuvlyssnat.se

En grupp barn ~7 pratar om Halloween.

Pojke 1: Tänk om man vore ett monster.
De andra: Läskigt!
Pojke 2: Tänk om man vore Dracula.
De andra: Uuuusch!
Pojke 1: Christer Sjögren!
De andra barnen (skriker): Aaahh! (och springer iväg åt olika håll i panik)


Nu vet jag äntligen vad jag ska klä ut mig till nästa gång det vankas Halloween.

Nu har jag kommit hem igen, från en 3 timmars brandutbildning på jobbet. Vad märkligt det känns när jag tar ordet "jobbet" i min mun. Ett riktigt jobb liksom. Hur häftigt som helst. Jag fick träffa på alla som jobbar i receptionen och i baren. Det första som slog mig var hur mycket tjejer det var. Det var bara en annan kille, och det var den andra Nattportieren. Resten var uteslutande töser, men det är absolut inget jag klagar över, som du kanske förstår.

Under det praktiska momentet av övningen fick jag agera däckad inne på ett rum som det "brann" i. Första vändan gick det bra, och de lyckades faktiskt få ut mig ur rummet snabbt och bra. Men den andra gången började jag fundera på om de ville minimera konkurensen, för jag fick snäll ligga kvar i rummet och självdö. En aning elakt kanske. Eller så kanske de tyckte att jag låg så gött på golvet, att de inte ville störa mig i onödan. Efter ett insåg dom dock att det var något de hade glömt, och efter mycket slitande lyckades de små töserna släpa ut mig från det "rökfyllda" rummet.

Sen satt jag en stund och pratade med chefen igen, fick reda på lönen och gjorde upp en liten planering inför den närmaste framtiden. Som bekant är det ikväll och imorgon jag kör igång, och går brevid en av flickorna på natten. Men redan nästa måndag och tisdag natt så är hotellet mitt, my own, my precious. Eller ja, jag får jobba ensam då i alla fall. Efter det så tog jag mig en tur till KFG, och pratade lite med dem, jag kommer ju att vara där halvtid framöver också, vilket känns väldigt skönt faktiskt. Så att jag kanske kan få ett deltidsjobb ytterligare. Mycket vill ha mer heter det väl har jag för mig.

Nu ska jag ligga och vila mig på soffan, eller kanske rent av lägga mig på sängen en stund. Jag måste ju följa Elfsborg - Halmstad ikväll, och se om SM-Guldet blir helt klart ikväll.  

Jag sitter och dricker en stor mugg kaffe, och det lär bli fler framöver. Igår ringde prich, som inte hade hört de stora nyheterna om arbetet. Givetvis så såg jag ju till att nämna det på smidigt sätt. Hon blev nog mer chockad än jag själv, och berättade hur hennes världsbild rasade samman! Jag ska ju vara arbetslös och bidragstagare. Det är ju jag. Någon där nere som liksom harvade sig fram bland bidragsansökningar, och aldrig skulle få för sig att betala en krona i skatt. Jag tyckte lite synd om henne för en sekund, och övervägde om jag skulle rätta till hennes förvridna världsbild, genom att supa mig full i hotellbaren första natten på egen hand.

Sen slog det mig att hon är AIK:are. En sån typ får man ju ge det nöjet! Istället ska jag se till att bli otroligt framgångrik framöver, så att hon inte vet vad som är upp eller ner igen. Krossa hennes världsbild fullständigt.
Eller nåja. Det räcker med att jag dyker upp idag.

Frågan är om jag klarar av att resa mig upp ur soffan sen. Eller om nervositeten helt enkelt gör mina knän obrukbara. Men nej! Jag får ta mig i kragen, och gå ut och visa dem att de gjorde helt rätt som tog in mig. Men det blir en lång dag idag, ska dit vid 13 och ha brandutbildning i ett par timmar. Samtidigt som jag får ta en ordentligt titt omkring mig, skriva på lite papper mm. Sen börjar jag nattpasset 22:30 till 06:30. Ironiskt nog försökte jag stanna uppe ganska länge igår kväll. Men när man vill vara vaken så kan man ju räkna ut med arslet att man blir trött. Jättetrött. Till halv 4 var jag väl vaken i alla fall, och somnade till Invandrarna av Vilhelm Moberg på ljudbok.
KFG ringde halv tio på morgonen, precis när jag börjat vakna till lite grann. Så det var väl lite tur i oturen att jag somnade relativt tidigt inatt.

Nu får jag fortsätta ladda. Ha dé!

Segraren satte jag förmodligen! Men jag hade nog drabbats av tillfällig sinnesförvirring, då jag placerade Norrköping på 11:e plats, och Örebro på nedflyttningsplats. Vi får se hur många rätt jag har på Söndag.

1. Kalmar
2. Göteborg
3. Helsingborg
4. Malmö FF
5. Elfsborg
6. AIK
7. Djurgården
8. Halmstad
9. Hammarby
10. Gefle
11. Norrköping
12. Trelleborg
13. GAIS
 - - - - - - - - - - - - -
14. Sundsvall
- - - - - - - - - - - - -
15. Örebro
16. Ljungskile

Nu måste det vara klart. Så galet j-vla bra. Underbart!! Bara synd att jag lider av alkoholens biverkningar idag.

Alkohol är farligt, dels gör man knasiga saker och man mår mindre väl på morgonen efter och börjar fundera på vad man egentligen sagt och gjort på kvällen innan. Jag vaknade till av ett sms ifrån Kusinen, som ska hit och se på foboll om en stund. Medans jag låg där i sängen med ett glas vatten, så ringde David den korta, och jag hade tydligen sagt att vi skulle ta oss ett snack idag. Om vad eller varför, eller vad det var för snack vi skulle ha har jag inte den blekaste om! Men som det lät på honom så handlade det om ett allvarligt snack.

I övrigt ska det tilläggas att jag fick ett "ragg" på krogen. Det var till och med en av det motsatta könet, någon tös ifrån arvika. Dock så sket det sig när det skulle till att dansas. Alla som känner mig vet att jag inte dansar, det spelar ingen roll om jag är närmare medvetslöshet, och vet med mig om att alkoholen kommer bränna bort alla minnen av mina eventuella "moves". Jag följde med ut på dansgolvet, gjorde ett tapper och välmenat försök. Men jag kände mig så otroligt larvig! Sen slog det mig att Nattbuss Anna skulle följa med och slagga hos mig, så jag fick för mig att jag skulle få fatt i dem och reda ut hur vi skulle göra. Så jag knallade iväg, och hittade dem faktiskt. Men då fick jag reda på att hon skulle sova över hos David den korta. Förmodligen var det väl här jag kom på att jag skulle ta mig ett snack. Men jag anar att det förmodligen handlade mest om ren nyfikenhet. Detta ställde ju också till det i huvudet, nu var det ju fritt fram att köra hårt ikväll. Men nu hade jag ju gått ifrån arvikaquinnan.

Jag hittar aldrig på nöjesfabriken, 414 jävla barer och dansgolv, och även om de alla heter olika saker så lägger jag inte det på minnet. Jag hade inte en aning om vart jag befann mig, eller vart jag var när jag lämnade arvikaquinnan. Jag sprang runt och letade, och sen kom jag på att jag hade glömt bort hur hon såg ut. (Ja, lätt överkonsumtion av alkohol). Efter att ha sprungit runt och letat ett tag, så insåg jag att det var hopplöst. Jag blev helt enkelt så irriterad att jag valde att knalla (Läs; vingla) hem i ren frustration! Än värre är att jag har för mig att jag skickat sms på vägen hem. Men jag hade raderat alla någon gång på väg hem också, så nu är frågan vem jag skickat till och vad jag skickat. Det är ett mysterium tills dess att jag får en örfil antar jag.

Men, turen tycks ju trots allt hålla i sig. Men liksom de 7 rätten på travet, så blev vinsten under gårdagen inte så mycket att orda om. Lite som om någon allsmäktig herre tycker att jag ska hålla saker och ting på en rimlig nivå. Men lite sur på mig själv blev jag när David den korta berättade att Arvikaquinnan var snygg. Men man ska inte gråta över spilld mjölk, och eftersom att jag trots allt gick ifrån henne, så kan ju inte intresset trots allt varit så stort.

Det är klart att jag fick sju rätt på travet! Även det bara blev 150 kronor. Vad blir det härnäst tro? Jag måste ju köpa en trisslott också. Haha.

5 utav 5 hästar har suttit än så länge. Miljonär blir jag kanske inte, men jag kanske kan få tillbaka pengarna i alla fall.
Nummer 3 i sjätte får gärna vinna nu.
I sjunde får 2,3,5,8,11 eller 12 ta hem det. Helst de två sista!

Gör mig rik nu.

---

Ja, jäklar. 6 av 6 rätt nu! Med 6 hästar i sista så kanske det kan bli en slant! KOM IGEN NU!

Igår avnjöt jag allt utom det där mousserande vinet. Det var riktigt, ritkigt fint! Sen märktes det att jag inte druckit så vansinnigt mycket på sistone, för jag blev rätt rejält rund under fötterna. Idag blev morgonrutinerna lite annorlunda, jag låg kvar i sängen extra länge och tittade på TV. (för när jag vaknade märkligt nog redan vid 9-tiden, och var oförskämt pigg) Kaffet satte jag inte igång förrän vid kvart i ett, alltstå ovanligt sent! Men det var väl bakfylla-light som ställde till det lite grann.

Jag tänkte ju att nu när jag fått ett jobb och Kalmar är på väg mot SM-Guld. Så måste det ju vara en lyckovecka och då är jag ju bara dum om jag inte spelar lite. Så jag var precis ner till den lilla kiosken på hörnet, och köpte på mig en Harry boy. På vägen ner drömde jag mig bort. Jag tänkte bl.a. på hur ironiskt det skulle vara om jag blir miljonär i samma veva som jag faktiskt fick ett jobb. Jag funderade också på om man skulle avslöja något sådan i bloggen, eller skulle man hålla det helt hemligt? Jag kom fram till att det var alldeles för angenäma problem för att lägga ner någon energi på dem, och betalade 200:- för att vinna miljonerna.

Jag drabbades av tillfällig sinnesförvirring igår också. Jag hade börjat tina lite lax, men jag drabbades av ett enormt Pizza-sug. Så jag hade inget annat val än att faktiskt logga in på OnlinePizza.se och beställa en Hensta. Det är ju i alla fall sallad på den, vilket gjorde mig bättre till mods. (trots att jag knappast kan tänka mig att det gjorde varken till eller ifrån.) Men gud så gott det var!

Lax blir det idag istället. Det blir till att röra ihop lite hollandaise-sås och koka lite potäter, så ska jag nog bli nöjd även idag. För lax liksom spenaten är något som jag liksom glömt bort, och aldrig lagat till. Det är märkligt, då det verkligen inte är svårare än att värma en panpizza, egentligen. Men är man über-lök, så är man.

Jag tog mig turen förbi bolaget, och för första gången på mycket länge köpte jag på mig annat än bara den billigaste ölen. Nu ska jag ta mig första munnen av whiskeyn. Mumma.
Kom förbi och fira ikväll vettja! ;)

6 Kung - Billigt och bra
2 Newcastle - Helt galet gott! Näst intill oslagbar.
1 Black Ribbon - 35 cl 10 årig skotsk whiskey.
1 Flaska mousserande vin - Något billigt tyskt hittepå, till SM-Guld firandet. (eller eventuellt för att trösta mig själv)

Tiden som arbetslös är förbi. Givetvis fick jag jobbet, som jag bara skulle ha! På måndag eftermiddag är det brandutbildning, och på natten kör jag mitt första pass. Det känns nästan lite surrealistiskt! Nu drar det verkligen igång. Äntligen!!! Det är alltså snabba ryck.

Måndag och tisdag natt blir det att gå brevid, sen förmodligen någon natt till. Men efter det är hotellet mitt under nätterna. Fy sautan va gött!

Nu är det en tur till bolaget som gäller, för att fira och njuta av min sista helg som arbetslös, och kanske ett i praktiken säkrat SM-Guld på söndag. Wow.

Men vad lång tid det ska ta! Innan jag får veta alltså. Jag får panik här. Det är inte varje dag som jag fatiskt ligger och väntar på att telefonen ska börja ringa, men just idag får den gärna göra det. Såvida det är från ett hotell såklart.

Jag ligger raklång i soffan, med datorn i knät och försöket hälla i mig kaffe. Men tiden går så långsamt!

Vid den här tiden på dygnet fungerar inte allt som det ska i knoppen. Det var tydligt för sådär en minut sedan, då jag skulle förpassa mina fils till tvättkorgen, som jag har stånde i badrummet. Jag lyfte på toalocket och kaste ned dem. Gick ut och släckte lampan. Men plötsligt insåg jag att det kanske inte var i toalettstolen de skulle vara. Nog för att jag kan hälla i lite tvättmedel och spola, och kanske få dem lite lätt avsköljda. Men med största sannolikhet hade de blivit en gåva till personalen på reningsverket. Jag fick snällt plocka upp dem och förbereda dem på en enkel resa till soptippen istället.

Ett tydligt tecken på att det är dags att sova. Godnatt!

Fick precis hem den engelska översättningen på Låt den rätte komma in. Så nu blir det läsa av, och dessutom på engelska. Men jag skyller på att det är träning inför det eventuella jobbet som nattportier, då man har nytta av att kunna tala och och förstå engelskan. Men som jag sa, det är bara en ursäkt. Främst beror det på att Malaysiskan älskar vampyrböcker, och när det uppenbarligen finns en bra svensk sådan som dessutom är översatt till engelska, så kan jag ju inte låta henne gå miste om det. Sen vill jag ju självklart läsa den själv, då filmen tydligen ska vara helt galet bra! På IMDB.com så ligger den just nu 5:a av alla skräckfilmer någonsin. I historien. I världen. Med 8,5 i betyg. Sug på den du!

Men jag står i valet och kvalet, om jag ska se filmen först. Jag borde ju egentligen göra det, så att jag inte sabbar filmupplevelsen sen. Men jag har ju dessvärre ingen som jag kan ta med, och jag är sådär måttligt intresserad av att gå ensam på bio. Fasiken...

Här är köpet i alla fall.

Jag har inte så mycket att säga idag, så jag får klaga på vädret. Jäkla höst. Hur som helst, solnedgång och massa regn, tyvärr fick jag inte liv i min digitalkamera, utan fick nyttja mobilen häromkvällen, då vädret var ovanligt märkligt. Vilket tyvärr inte den här Kameran kunde förmedla till fulla. Men jaja.

Vi har aldrig vunnit SM-Guld, å heja KFF!
Kommer aldrig vinna SM-Guld, å heja KFF!!

Jag sjöng på den för mig själv i lägenheten efter att Ingelsten dundrat in 3-1. För risken är stor att jag aldrig kommer att kunna ta de orden i munnen igen, efter den 9 November. Kanske till och med tidigare. Detta var nyckelmatchen för Kalmar, och en seger idag skulle betyda oerhört mycket. Visserligen knep även Elfsborg 3 pinnar mot Djurgården ikväll, men försprånget är fortfarande 3 poäng, i och med att Kalmar vann med 3-1 och Elfsborg med 1-0 blev det dessutom 1 plusmål till i vår favör. Nu är vi har vi 5 mål bättre målskillnad, i praktiken 6 mål, då vi gjort fler mål.

På söndag är det Norrköping hemma på fredriksskans. Ett Norrköping som redan har åkt ur, och inte har något annat än en eventuell heder att spela för. Jag kan inte ens föreställa mig att det blir något annat än 3 poäng där. Utan jag funderar mest på hur många mål vi kan mäkta med. Vi kan i praktiken avgöra det hela om mindre än en vecka, och ta SM-Guld på måndag utan att ens spela, i händelse av Kalmarseger tvingas Elfsborg vinna mot Halmstad på måndag. Om inte vinner utan att röra bollen. Det sistnämnda vore dock sanslöst tråkigt, och just nu hoppas jag innerligt att det ska få avgöras på Örjans vall. Där ska jag vara, om jag så ska behöva åka ner med ett tält, och ensam bosätta mig i någon lämplig park. I alla fall på natten mellan lördag och söndag. Den mellan Söndag och måndag räknar jag kallt med fyllecell, efter att ha visat levern vad den är till för, och givetvis baudat.

Det ser så äckligt ljust ut just nu. Vi har aldrig vunnit SM-Guld, å heja KFF!!

Jag var ovanligt trött igårkväll, och låg på soffan och försökte hålla min ögon öppna. Mest för att jag skulle kunna få sova länge idag, så att allt går lite snabbare. För det ska gudarna veta, förmiddagar i total sysslolöshet är förtvivlat tråkiga. Det är ju bara att ta en titt på TV-tablån innan 15-16 tiden. Det är sannerligen inte mycket att hänga i granen. Det finns inte mycket att göra helt enkelt. Utan jag dricker mitt kaffe och slösurfar helt planlöst, och hoppas på att det ska hända något intressant. Men det gör det sällan.

Hur som helst somnade jag till någon gång mellan halv två och och tre. Men jag hade förmodligen somnat tidigare om det inte vore för att Malaysiskan loggade in på Yahoo Messenger. Sen så slog jag upp ögonen vid 10 någon gång, och kände mig väldigt utvilad. Jag tittade på telefonen, för att se om jag hade missat något samtal eller sms, mm. Men till min förvåning vägde telefonen väldigt lite nu på morgonen, och efter att ha uteslutit att jag blivit hulken under natten, tittade jag på telefonens baksida. Batteriet var inte där, utan låg tillsammans med batteriluckan på golvet. Hur de hamnat där förblir osagt. Som tur var, så räknade jag inte med något samtal om hurvida jag fått jobbet eller inte, förrän tidigaste imorgon.

Ikväll är det fotboll igen, Gefle hemma. En galet viktig match, för båda lagen. Kalmar slåss med näbbar och klor för att hålla Elfsborg bakom sig, medans Gelfe försöker hålla Ljungskile borta. Alltså förmodligen en svårare match än det kan se ut från början, och det krävs att den röda maskinen går ut och river och sliter som om det inte fanns någon morgondag. Då vinner vi. Men börjar de bli bekväma, och tror att de bara ska spela av skiten, då blir det fan inte lätt. Men fördel av hemmaplan och ett klart bättre lag och med en Nanne som utnyttjar all hans idrottspsykologi till max, så ska vi plocka tre pinnar. Rydström och "Så-bra-lense" är tillbaka från skada. 3-0 till Kalmar.

Hasta luego!