Är inte 42. Det är;

"Hej! Tack för Ditt e-mail.
Estrellas Vickningschips har alltid hetat Vickningschips sedan de lanserades 1967.
Med vänlig hälsning Kraft Foods Sverige AB"

Det är med visst vemod jag härmed får bekräfta att det helt enkelt är en myt. Att Juckpuck varit helt ute och cyklat är som vanligt helt sant. Myth busted! Nu har mitt liv förlorat mening igen, så jag måste helt enkelt komma på något nytt som jag bara måste ha svar på. Någon som har lust att komma med något bra förslag, på någon annan olöst och omtvistad fråga?

Men själva vikningschips-myten kommer nog helt enkelt av att svenska folket är analfabeter, eller helt enkelt för lata för att orka läsa hela namnet. Utan istället bara antagit att det heter Vikingchips. För det är mer av ett ord än vad Vickningschips är.

Min gode vän Juckpuck bekräftade idag att det hette Vikingchips tidigare, och att det handlade om att det var en aning rasistiskt med Vikingchips. Men faktum är att det är just honom jag hört det av, när jag hörde myten. Därför är frågan fortfarande inte ens i närheten av sanningen än. Jag väntar forfarande på svaret från Estrella, om de inte har svarat imorgon, så kommer jag telefontrackasera dem tills dess att de kan ge mig ett tillfredställande svar.

Vet du någonting om detta, eller bara har en teori, så är du välkommen att lämna en kommentar.

Bilden försvinner mitt i EM-Semifinalen, och under tiden gör Tyskland 2-1 mot turkiet. Tydligen går det inte att se matchen någonstans, då det är ett strömavbrott där nere. SKANDAL. Ingen bild än, helt otroligt dåligt.

---

Haha, turkiet gör 2-2 med 5 minuter kvar, och bilden är tillbaka. En helt otroligt bra grej de börjat med i detta EM är att de inte visar bilder på idioter som rusar in på plan. Vilket är lysande, för det enda de vill är att få sina sekunder i rampljuset, men nu blir det inget av det, och det blir meningslöst för dem. Bästa sättet att stävja sådana tilltag.

---

Jag hann knappt skriva klart förrän tyskarna trycker in 3-2. haha.

Jag fick den berömda tummen ur nyss, och begav mig ut på en halvmils löptur. Det var ett bra tag sen jag var ute nu, främst för att vikten slet så hårt på mina stackars knän och benhinnor. Men nu när det börjar ordna upp sig med det, så är det ju inget snack om att man får försöka komma i god gammal form igen.

I Februari vägde jag 112 kilo, efter all medicinering. Nu, mindre än ett halvår senare har jag lyckats ta mig tillbaka till en lite mer acceptabel nivå på 94. Även om det finns mer att ta av så börjar det kännas bättre på den fronten, och jag fortsätter gå ner. Det är i alla fall 18 kilo som jag lyckats bli av med. Det läskigaste med att jag gick upp så mycket ett tag, var att jag själv inte märkte det, då man inte hade någon tillgång till våg på dårhuset. Sen så rörde man sig ju ingenting där, utan blev  istället ständigt utfodrad och tungt medicinerad.

Mitt andra mål är alltså uppnått, att komma under 95. Det första var att komma under 100. Så Mitt tredje får väl helt enkelt bli att se till att komma under 90. Det borde ju inte vara så svårt? Fast å andra sidan blir det väl svårare och svårare ju mindre man väger. Men som jag sagt i tidigare inlägg, hemligheten är att jag slutat käka medicinen. Så kom igen nu IzZzY! Bá ge àn!

Satt och tittade igenom en av de bloggaren jag brukar läsa, här, och blev påmind om hela grejen med Vickningschips. Vad jag har hört, för många år sedan var att de bytte namn ifrån Vikingchips till Vickningschips efter någon tvist, som jag inte kommer ihåg vad det handlade om. Men jag har inte den blekaste aning om det är en myt eller inte. Sådana saker stör mig, och gör att jag kan ligga sömnlös om nätterna. Jag måste helt enkelt ha ett svar. Så jag googlade på det, i flera timmar. Jag hittade hur många bloggar som helst som frågade sig samma sak, "har de bytt namn?" "Heter det inte Vikingchips?", mm.

Alltså, jag stod där utan svar. Det fanns ingenstans, det kändes som frågan, vilket kom först; Hönan eller ägget. Skillnaden är att det finns ett sätt att ta reda på det här. Jag mejlade Kraftfood, som äger Estrella. Så just nu sitter jag och väntar på svaret, på det största mysteriumet i svensk snack-historia. Självklart kommer jag omedelbart lägga ut svaret på denna eviga fråga på bloggen. För att liksom räta ut frågetecknet en gång för alla. Jag kommer inte att ge mig förrän jag har ett svar, om det så ska behöva bli min livsuppgift.

Skrev ett inlägg angående att kryptera min msn, för två timmar sedan. Men den har ännu inte blivit publicerad, märkligt. Är det FRA som är igång och hämnas på mig nu, för att jag kallade dem lönnfeta och att de hade ett fult hus? Men då vill jag bara påminna dem om att lagen inte träder i kraft förrän den 1 Januari. Muhaha.

Men ah, det är nog ett tekniskt fel av något slag antar jag. Men det kom väldigt lägligt.

Det finns ett litet program som krypterar din msn, så den lönnfeta gubben i det där ful-hemliga huset på Försvarets radioanstalt, inte kan gotta sig i vad du skriver för något. Eller i alla fall får det lite jobbigare. För just nu sänds alla konversationer helt okrypterat över internet. Detta programmet hittar du här. Iofs kanske det bara är intressant för mig som är både hårdnackad kommunist och terrorist-sympatisör, och som dessutom dricker på tok för mycket kaffe för mitt eget bästa. Men är du en aning paranoid är detta ett måste!

Skrev jag upp mig på en tvätt-tid ikväll. Jag menar, något måste man ju roa sig med en dag som denna. Annars har jag mest suttit här och degat, är sååå trött. Blir inte mycket sömn just nu, somnade först vid halv 7 tiden imorse. Så natten ägnade jag åt att titta på Young Indiana Jones, vilket inte är ett helt värdelöst tidsfördriv faktiskt. Sen sov jag ett par timmar, men när trafiken drar igång vid 8-tiden är det inte lätt att sova.

Men ikväll får jag väl skalla väggen ett hundratal gånger, så att jag går i däck. För vid 11 har jag tid hos läkaren, då jag är fullkomligt missnöjd med medicineringen. Så missnöjd att jag inte längre äter dem, för antingen ger de ingen effekt, eller så klarar jag inte av dess biverkningar. Som den antidepressiva, som gör att jag äter som ett stall med hästar. (efter att jag gett upp dem, så går jag ner kilo på kilo, vilket jag tror ger en lika bra effekt för mitt välbefinnande som om jag skulle äta den och svälla som en ballong. Tyvärr kommer ångesten mer frekvent, och starkare nu. Men man får prioritera.

Mitt tips till EM går väl lite sådär får jag lov att erkänna. Turkar och ryssar saboterar för mig. Men fortfarande kan mitt final-tips med Tyskland - Spanien slå in, där spanjorerna vinner. Men de galna ryssarna har ju ett sånt galet flyt nu, så det hade ju inte förvånat mig ett dugg om de klarar av Spanien. Tyskland kommer besegra Turkiet, allt annat vore ju helt vansinnigt. Iofs är det vansinne att de tagit sig såhär långt redan, så vem vet.

Det måste ju helt klart vara Turkiet - Ryssland. För just nu känns det som precis vad som helst kan hända i detta EM. Jag har fortfarande inte kunnat smälta att Ryssarna spelade ut Holland, det är ju helt sjukt. Men mitt förhandstips Spanien är ju trots allt kvar, så jag får väl hålla fast vid dem som vinnare. Men då ska de ju slå Italien ikväll, något som de inte mäktat med på 88 år eller något sånt. Eller var det 80?

Idag ska jag bara sitta och slöa tror jag. Kanske iväg och inhandla förnödenheter, som folköl till fotbollen. Har sovit lääänge på mornarna nu, men jag antar att jag tar igen mig ifrån Öland/kalmar-trippen då sömn var ganska nedprioriterat.

Det blev en vecka på ön den här gången. Det är alltid lika trevligt att komma ner dit, och få må gott i goda vänners lag. Man träffade på en hel del gamla vänner och bekanta där nere. Men jag måste erkänna att det är lite svårt att välja vart man ska åt när man är där. Det finns ju alltid folk som man missar. Men jag fick träffa Acke och Natta i alla fall, och det var inte igår! Jag tror att vi kom fram till att det var ett par år sen sist. Sen fick man ju höra att Acke av alla människor ska gå och bli farsa snart, det är som om alla börjar yngla av sig nu. Man blir knappt förvånad längre.

Det var faktiskt ett tag sen man såg Linus också, så jag avslutade veckan hos honom. Han är en märklig figur, främst på grund av att han inte har skaffat en dator och internet än. Han måste verkligen vara den enda som inte använder sig av det. Istället är han en TV-Spelsnörd, så nu när jag varit nere så har jag verkligen fått min beskärda del av TV-spelande. Något som jag iofs inte förstått tjusningen med sedan nintendo 8-bit försvann och datorn kom. Hemma hos Kattis fick jag dessutom prova Guitarr hero, ingenting för mig. Det kan man ju lungt säga. Klarade en låt två gånger, den absolut enklaste dessutom. Jag tror att jag ska hålla mig till helt andra saker även i fortsättningen. Haha.

EM. Ja, vad säger man. Det sket sig verkligen mot Ryssland, och det är nästan lite svårt att se varför och i princip varje spelare underpresterade. De passade fel, när svenskarna inte tog rätt löpningar och allt kändes ytterst okreativt. Vi var egentligen inte ens nära. Sen var ju 2-0 målet av ryssarna så psykologiskt. Efter det så gick det inte längre, några tappra försök, men ryssarna stod emot.

Direkt efter matchen började tankarna om att det kanske är dags att sparka Lagerbäck, och satsa på något nytt. Bygga upp ett nytt svenskt landslag, spela in de nya och vinka adjö till de gamla. Men, en sådan sak kommer ju inte utan uppoffringar. Det vore tveksamt om Sverige skulle kunna kvala sig till VM i sydafrika härnäst om vi börjar rota för mycket. Lagerbäck har ju trots allt visat att han klarar av att ta Sverige till slutspel efter slutspel. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, så ska man inte ha högre krav än så på vårt landslag. Inte i dagsläget i alla fall. Vi är inte bättre än såhär. Face it. Därför tror jag nog att det kan vara en fördel med kontinuitet, så länge som Lasse själv känner sig fullt motiverad att fortsätta. Skulle han däremot misslyckas med att kvala in till VM, så är det nog läge att vända sig efter något nytt. Jag har små drömmar om att se Nanne Bergstrand skapa ett lag av svenskarna om den dagen kommer, så länge han kan vara kvar i Kalmar FF såklart.

Då var EM slut för vår del, och jag är ungefär lika slut efter den här 10,5 timmars resan med buss, kors och tvärs genom riket. Egentligen orkar jag inte skriva så mycket just nu, utan jag får väl istället sikta på att ge en längre sammanfattning imorgon när jag fått sova lite. (vilket man verkligen inte gjort de senaste dagarna)

Förresten, så måste jag berätta att jag sprang på Lasse Berghagen i Örebro idag. Bokstavligt talat. Jag skulle byta buss, och tänkte handla på mig något tills jag kom hem, och skyndade mig som tusan utan att egentligen veta vart i Örebro jag befann mig. Sen när jag skulle runda ett gathörn, så kan du ju ge dig fan på att det blev frontalkollision med den där tant-favoriten. Döm till min förvåning när jag efter mitt "Ursäkta" såg vem det var jag sprungit in i. Galet.

Bye bye

Nu är jag nyduschad, nyrakad och inte längre nyvaken, jag har till och med fettat in håret. Packad och klar är jag också! Det för tankarna på vissa som jag känner, som kräver dagar för att packa. Jag menar, jag gör det på 10 minuter. Hur svårt är det egentligen? Du vet ju vad du behöver ha med dig, och man vet (förhoppningsvis) vart man har det. Då tar det ju inte så lång tid. Vansinnigt.

Nog för att jag ser fram emot att komma till Öland, men resan kommer bli olidlig. Minst 6 timmar ihopvikt som en schweizisk armékniv bak i morfars snigelbil utan AC. Jag avskyr det! Jag får inte plats med huvudet där i baksätet, och någonstans kommer jag ha jävligt ont när resan är fullbordad. Men resan är gratis, och eventuellt snabbare än bussen, så man får väl ta det. Jag hoppas innerligt att Morfar hittar gaspedalen, och åtminstone når upp till hastighetsbegränsningarna. Vilket jag kan intyga, att så inte alltid är fallet.

Så över helgen kan det kanske bli lite blogglucka, men det får ni ha överseende med. Men ska försöka komma åt en dator så att även det ska kunna ordna upp sig.

Ha det göttans!

Nu var det morgon igen. Det har varit en lite småkylig natt upptäckte jag, då jag ligger med huvudet precis vid ett öppet fönster. Men det är gött, när man verkligen kan få krypa ihop under täcket utan att avlida av överhettning. Just nu sitter jag och tittar på Oprah och Celine Dion, och orkar verkligen inte byta kanal. Då ligger ändå TV-dosan mindre än 30 cm bort, och den lilla frukost-TVn är på sin höjd en halvmeter framför mig. Det känns lite som höjden av lathet.

Men idag spelar det ingen roll hur lat jag är, eller inte är. För ikväll kommer en enormt viktig batalj gå av stapeln på Öland. Det klassiska prestigemötet i Risk. Något som får vilket stockholmsderby i fotboll att blekna i jämförelse, och smockan hänger i luften så fort någon börjar känna sig lite för pressad. Eller när någon upptäcker att någon börjar växa lite för mycket, utan att någon annan försöker stoppa dem. Ett otroligt simpelt spel egentligen, men fullproppat med känslor. Det är inte heller bara tur som krävs, trots att det är ett tärningsspel.

Man måste välja sina strider väl, en otajmad offensiv för hårt och för tidigt leder obönhörligt till utrotning. Bryter du ett dödläge, så kan du få en självmordsspelare emot dig, vars enda syfte med spelandet är att vara en böld i arslet på dig. Kanske bara för att du anföll Centralamerika en gång. John är en typisk sådan spelare. Vilket gör att han i historisk tid heller aldrig vunnit, vad jag kan komma ihåg. Tålamod är av stor vikt, och det har inte den mannen. Prich är alltid en lurig jävel, hon kör den manipulerande spelstilen. Försöker hela tiden få folk att undermedvetet spela som hon vill. Sofie är en högljudd spelare, som också försöker manipulera medspelarna. Högt och tydligt.

Själv försöker jag alltid vara den tysta smygaren. Ett-land-i-taget-spelare, och sakta bygger jag mig stark inför offensiven, utan att reta upp mina medspelare allt för mycket. Men mycket opålitlig, en allians håller aldrig för evigt. En taktik som kan vara vägvinnande, men också katastrofal om någon börjar bråka med mig tidigt. Kattis tror jag kör någon form av blandning. En lite oskyldig smygare, som kan sprattla till och överraska när man minst anar det, och man underskattar hennes stridskrafter nästan varje gång. För hon är ju så snäll.

Jag älskar Risk. Men det kanske ni förstår vid det här laget. Tyvärr har jag ingen att spela med här uppe i de värmländska skogarna, utan får se till att åka ner till Öland för att låta det gå av stapeln. Där finns också alla rutinerade rävar, konstant spelande i säkert 8-9 år.

Ärkefienden är, och har nog alltid varit Prich. Sist jag var nere fick hon råpisk. Underbart! Oftast kan jag till och med offra en seger, enbart för att hon inte ska få segra.

Nu är det nog dags att ta en dusch, och packa ihop det sista. På återhörande!

Pågår just nu, 1-0 till urmakarna. Men det anmärkningsvärda är planen! Vad är det för dränering på den planen egentligen? Finns det någon? Skandal... Bollen tvärstannar lite här och var! Det går inte att få med sig bollen. Sorgligt att se.

---

Matchen fick ett dramatiskt slut! Jag tycker lite synd om Schweizarna faktiskt, hoppades på att de skulle lyckas få med sig tre pinnar. Istället blev det inte någon, och ett snyggt turkmål slutminutrarna! Men planen var som sagt en katastrof, det fanns ju ingen möjlighet till kortpassningsspel, och bollen kunde stanna precis när som helst. Det måste varit enormt frustrerande för spelarna.

Men just nu orkar jag inte författa något längre, utan hade faktiskt krypit till kojs och sett halva Arn filmen. Så snart är det dags för den andra halva. Imorgon får jag packa mina grejer och förbereda mig inför ölandsresan! Väl där blir det risk-kväll med gamla goda vänner! Ett klassiskt och obligatoriskt inslag vid varje ölandsresa.

God Natt!

Det är nästan vad det utvecklats till nu. På gott och ont. Men det blir väl så, när hela dagarna ägnas åt att följa fotbollen på ett eller annat sätt. Sen vill jag passa på att hänvisa till mitt lilla EM-tips, som onekligen verkar gå rätt bra än så länge. Frankrike är väl det lag som inte gjort som jag förväntat mig. Jag tippade jag att Grekland skulle bli utan poäng, och att Holland skulle knipa Italiens plats i kvarten. Fast bara första omgången är spelad, och bara 3 pinnar räcker inte för något lag.

Sverige - Spanien kommer jag med största sannolikhet beskåda i Kalmar. Då jag imorgon beger mig till Öland! Morfar skulle bege sig neråt, och då hänger jag helt enkelt på. Det höll på att gå i stöpet, men efter lite trixande så tycks allt ha löst sig. Så nu gäller det att hitta några som ställer upp på att bege sig till Stortorget och "FF Till 1000!", där Sverige - Spanien visas på storbildsskärm. Härligt minsann. Om någon Kalmarit eller ölänning som har en sovplats över, så fyller jag den gärna fram tills på söndag.

Jag har verkligen inte haft någon som helst ork till någonting idag, då jag är bakfull som en uppstoppad finnjolle. Självklart får bloggen lida för detta, men imorgon är en ny dag! Då ska jag bättra mig.

Gårdagen tillbringades med David den korta, men en spontantur till kristinehamn som följd. Jag lyckades faktiskt planka på tåget dit, trots att den inte bestod av mer än två vagnar. Som vanligt blev det ju för mycket av det goda, men å andra sidan konsumerar jag inte alkohol så ofta nu, så det jämnar nog ut sig. Snart dags att sova, se någon film och hoppas på att världen inte snurrar fullt lika mycket när jag vaknar imorgon.

Tjo!

Det är jag nu. Så härligt att kunna sitta med ett leende, utan att egentligen ha någon anledning till det. Det är mycket befriande!

I övrigt gör jag inte mycket idag. Hade hoppats på att lura ut David den korta på några öl, men den svikaren skulle besöka sina föräldrar. Så jag får gå törstig även denna dag. Bättre blir det nog imorgon, då skulle det minsann bli krök i hans nya lägenhet! Jag behöver det nu. En riktig genomkörare.

Ingen annan som har lust att roa mig en dag som denna? Känner mig lite ensam.

Nu är det tomt, innehållslöst och tråkigt igen. Jag avverkade nyss det sista avsnittet av Eureka säsong två. Vad ska man göra nu? Är lite le på det mesta just i detta nu, varför vet jag inte riktigt. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som inte känns riktigt bra, ofta mycket av lite. Små saker. Även större ting. Jag vill mycket, men gör lite.

Vad vill jag då? Jag vill väl det som många andra vill, ha en slags frihet. Men frågan är hur man uppnår den friheten. Själv är jag inne på, och har varit länge, att göra mig av med allt jag har. Stoppa ner det jag behöver i en ryggsäck och sedan bara gå, kanske hitta platsen där regnbågen slutar. Jag vill ut och leva. Jag vill ut och bli oberoende av allt som är materiellt, kunna göra det jag vill, och rata det jag inte vill utan att någon staltig eller kommunal myndighetsperson stoppar mig.

Jag blev väldigt inspirerad av en film jag såg för inte så länge sedan, Into the wild. Precis så vill jag göra. Bara bege mig ut och lära känna mig själv på ett sätt som inte går när jag trycks in i ett litet fack i samhällets botten. Jag vill inte vara en siffra i statistiken över arma stackare. Även om personen i filmen knappast tillhörde underklassen. Men jag vill att jag ska kunna räkna med mig själv. Jag vill inte vara beroende av andra, då det blir destruktivt i längden. Jag vill äta när jag är hungrig, sova när jag är trött, skita när jag behöver det.

Jag tittar på min ryggsäck varje gång jag går förbi den, och tänker på hur jävla skönt det vore att ta på sig den och lämna lägenheten, och bara gå. Men lika ofta som jag den tanken kommer, så dyker alla "men" upp. Men vad gör jag med lägenheten. Men vad gör jag med mina grejer. Men, men, men och men. Tyvärr så kan jag ju inte bara sticka, för då är det helt enkelt någon annan som får plocka upp efter mig. Så det är kanske läge att börja göra sig redo nu, och planera för att sticka. Säga upp lägenheten till en början kanske.

Är detta realistiskt? Kanske inte. Men det är något som har gnagt mig väldigt länge, en önskan som jag inte kan komma på egna argument för att inte genomföra. För kan det vara så att anledningen till att jag tidigare inte har velat leva, är att jag inte har levt? Jag börjar tro det.

Jag är inte helt säker på om jag orkar vänta mycket längre på en framtid jag inte känner till.

Känner jag inte till ett dugg om, däremot vet jag allt man behöver veta om att inte veta något av större vikt. Som att det ämne som färgar bajs brunt heter Bilirubin.

Något annat som inte heller är av större vikt, är vad jag har gjort idag! Det började med att jag faktiskt sov gott, och relativt länge, till halv nio tiden. Jag hann slå på en kanna kaffe och dricka en kopp eller två när telefonen ringde. En kompis stog då utanför längenheten och tyckte att jag skulle med till Bergvik. I och med att jag knappast hade något bättre för mig just då, i och med att min hustru inte var anträffbar på msn, så hängde jag självklart med.

Efter det har jag roat mig på msn, och slöat i största allmänhet, så tog jag en tur till älven för att fiska. Men jag drar slutsatsen att det är alldeles för mycket vatten i älven, för att dra upp något vettigt ifrån min del av stan.

Nu ska jag ta mig en folköl. Tjo!

Förövrigt: Skriv på! http://www.nufardetvaranog.se/

Det är märkligt. Det är märkligt att jag inte kan sova längre än drygt 6 timmar numera. Är det ett tecken på stundande ålderdom? Förr i världen kunde man ju lägga sig, och sova en vecka. Fast å andra sidan är det ju inget negativt, då man faktiskt kan utnyttja större delen av dagarna. Men märkligt är det. Jag vaknade vid halv sju i morse, klarvaken.

När jag druckit upp mitt kaffe så ska jag ta tag i lägenheten, röja, röja och röja. Men vart ska jag göra av allt?